Eine kleine Nachtmusik

Eine kleine Nachtmusik Dalasinfoniettan
21 november klockan 17.00
Hagagymnasiets aula
Dirigent: Johannes Gustavsson

Musik av tre mästare

Vi känner alla igen Mozarts lilla mästerverk Eine kleine Nachtmusik; från början avsedd som bakgrundsmusik på middagar och fester men idag ett av Mozarts mest spelade verk. Av Dvorák njuter vi av Serenad för blåsare, full av tjeckisk folkmusik. Storstilad avslutning blir det i Beethovens Eroica, symfonin som många menar var hans symfoniska genombrott.
Mozart och Beethoven tillhör den klassiska musikens riktiga höjdare. Trots att de båda räknade sig som wienerromantiker var de väldigt olika varandra. Den största skillnaden ligger i att musiken av Mozart räknas som lättsmält medan musiken av Beethoven med åren blev svår. Ur Mozarts överinspirerade sinne flödade musiken; det var välskrivet, njutbart och blixtrande snillrikt – vilket vi verkligen hör i Eine kleine Nachtmusik. Beethovens tidiga verk var förvisso älskvärda och okomplicerade, men när hans dövhet började göra sig känd blev hans musik allt mer eftertänksam och inåtvänd. Trots detta är det från den här tiden som hans mest berömda verk härstammar, bland annat den hjältemodiga Eroican.

Eine kleine Nachtmusik är säkert i mångas tycke det mest kända och mest älskade av Mozarts alla verk. Och man kan undra om det finns något mer välskapt och välpolerat, en mer perfekt musikalisk pärla än denna. Ordet 'nachtmusik' är det tyska begreppet för serenad. Vid tillkomsten av Eine kleine Nachtmusik hade Mozart redan komponerat tolv serenader och jämför man detta verk med de tidigare serenaderna gör den verkligen skäl för namnet, en liten serenad. Det är en miniatyr; en enkel, klassiskt ren och lättillgänglig bagatell. En närmare studie avslöjar mängder med oväntade och djärva avvikelser från gängse normer - Mozart hade säkert mycket roligt när han arbetade på denna serenad, den som dessvärre blev hans sista.

Dvoráks verk kom som en frisk fläkt, och på många sätt påminner den tjeckiske senromantikern om Mozart. Båda skördade triumfer och deras musik var fylld av glädje och ljus. Serenad i d-moll för blåsare skrev Dvorák en kort tid innan han påbörjade de Slaviska danserna, och dessa båda verk visar tydligt att han var ett barn av den lantliga folkmusiken; den var hans livsblod, hans njutning och sprudlande glädje. Senare skulle den ju även bli en viktig ingrediens i hans stora slagnummer och trumfkort Symfoni nr. 9, Från den nya världen, lika älskad som Beethovens Femma eller Mozarts 40:e symfoni.

Beethoven hade stora brister i sin bildning, utom på musikens område. Men det hindrade honom inte att bli mycket beläst och driven av en passionerad romantisk revolutionstro på rätten för envar att leva i frihet och värdighet och med skydd mot utnyttjande från de mäktiga. Namnet på hans tredje symfoni "Eroica" betyder närmast hjältemodig och historien berättar att det var divisionsgeneral Jean-Baptiste Bernadotte (senare kung Karl XIV Johan av Sverige), som påverkade kompositören att skriva ett verk för att hedra general Bonaparte. I Napoleon såg Beethoven en personifiering av de dygder som den gamla romerska republiken representerade. 1804 visade Beethoven arrangemanget för sina vänner, där han över sitt eget namn hade skrivit namnet "Bounaparte", men när Napoleon utropade sig själv till kejsare den 2 december 1804 rev Beethoven itu sidan och skrev istället "Sinfonia Grande" på sitt exemplar, dock med en notering i blyerts lydande "Geschrieben auf Bonaparte". Till slut tillägnade Beethoven furst Lobkowitz verket, efter att denne hade betalat 400 dukater för äran.

Johannes Gustavsson är uppvuxen och bosatt i Arvika med sin familj. Han är utbildad vid Norges Musikhögskola och till en början studerade han viola, men övergick så småningom till dirigering för Lars-Anders Tomter, Olav-Anton Thommessen och Ole-Kristian Ruud. Johannes har även tagit dirigentkurser för Simon Streatfeild och Jorma Panula. I maj 2003 vann han Svenska dirigentpriset med motiveringen: ”Tydlig vilja och musikalisk energi med god förmåga att förmedla sina intentioner till musikerna”. Året därpå vann han andra pris i den internationella Georg Solti-tävlingen. Han blev 2008 den första att tilldelas Herbert Blomstedts dirigentpris av Kungliga Musikaliska Akademien och fick samma år publikens pris vid Toscanini-tävlingen i Taormina i Italien. Det var förresten efter den tävlingen som tidningarna i Italien skrev ” Gustavsson nöjde sig inte med att dirigera, han gjorde musik också” . Det bådar gott för en riktig toppenkväll här hos oss!