VÃ¥rfestival

Vårfestival Borlänge Orkesterförening
4 maj kl 17.00
Hagagymnasiets aula
Solister: Anna Eklund Tarantino, sopran, Mats Wallén, klarinett
DalaViolinisterna
Forssaängkören
Ungdomskören
Dirigent: Christer Paulsson

Som våren i Wien

"Som våren i Wien". Ja, så hette en konsert våren 1956 med Christina Gorne som solist och Lille Bror Söderlundh som dirigent. Det var så traditionen med vårfestivaler fick sin början. Vi har väl inte direkt tänkt oss en repris på det programmet men den wienska musiken är angenäm och vårlik, den ligger bra till för vår orkester och vi har engagerat en sångerska som, bland mycket annat, också älskar wienska tongångar. Anna Eklund Tarantino (bilden)heter hon, är född i Falun men sedan åtskilliga år bosatt i Stockholm och med en solistkarriär som tar henne till många fjärran länder. Till Australien har hon för närvarande nästan klippkort. Men de dalska rötterna sitter djupt och sedan några år har hon ett sommarställe i Dala-Floda. Där har hon också dragit igång sin egen operafestival med konserter i kyrkan, ute i det gröna och till och med morgonkonsert på ICA.

Redan på ett tidigt stadium var vi överens om att Johann Strauss’ vals Frühlingsstimmen skulle finnas med på programmet. Ett drömnummer för varje lyrisk sopran! Anna ville också gärna sjunga Rachmaninovs vackra Vocalise. Hennes övriga sånger låter vi bli en överraskning. Men Anna är inte den enda solisten. Unge Mats Wallén framträder också med Carl Maria von Webers Concertino för klarinett och orkester. Vi får också höra DalaViolinisterna och både Forssaängkören och Ungdomskören medverkar, bland annat i ett par sånger av engelsmannen John Rutter.

Det blir mera Straussmusik: ett par medryckande polkor. Som inledning får vi höra Franz Schuberts uvertyr till Rosamunda. Många kommer att känna igen musiken. Hasse och Tage använde nämligen Schubertmelodier i "Spader Madame", däribland just Rosamundauvertyren. Har vi glömt något? Jovisst, ja. Lille Bror Söderlundhs Blomma min stad har stått på programmet varje Vårfestival sedan 1957 och den traditionen ruckar vi inte på. Det är ju dessutom det stycke där alla får vara med.
GF